Dexter: säsong 2


Betyg på imdb: 8,8/10 ι Mitt betyg: 6/10
 
Andra säsongen fortsätter följa blodanalytikern Dexter i hans dubbelliv där han på nätterna är seriemördare. Det här är en serie som är bra, har väldigt mycket potential och har utstickande karaktärer men det är något som gör att jag ändå inte riktigt fastnar. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är för jag älskar själva konceptet, jag gillar de flesta av karaktärerna och helheten är väldigt bra men det är ändå någonting som fattas för att jag liksom ska kunna känna mig insatt och verkligen tycka om serien på riktigt. Det jag däremot verkligen gillar i serien är humorn - guldvärd och verkligen nödvändig för att ändå hålla upp serien på en relativt hög nivå, så om den fortsätter så kommer kanske det andra på plats också snart.

Jag tyckte att det var lite tråkigt att se Doakes gå (förhoppningsvis död) precis när han i mina ögon hade fått upp lite av en karaktär men det hade nog varit värre om det var någon av de andra istället så det är ingen jag egentligen borde klaga över eller ens tycka är jobbigt egentligen men ändå lite tråkigt. Jag hoppas att någon i framtida säsonger ska få reda på Dexters hemlighet utan att behöva dö pga det men med tanke på att två personer redan varit tvungen att dö pga detta så tror jag att det kommer att dröja ett bra tag, OM det händer alls vill säga men  jag hoppas det. Säsongens huvudhandling var bra men fångade inte riktigt tag i mig då det för mig kändes ganska uppenbart att de skulle misstänka någon annan. Det är möjligt att jag skulle kunna tänka på ett annat sätt om hela serien hade haft fyra säsonger eller något i den stilen men när det återstår så många avsnitt så känns det inte rimligt att poliserna skulle sätta dit Dexter för morden. Som helhet så var säsongen bra och serien överlag har väldigt mycket potensial men har inte riktigt övertygat mig än. Pluspoäng för humorn som jag verkligen uppskattar och vissa av karaktärerna är verkligen fina karaktärer.
 



boys: säsong 1


Betyg på imdb: 7,3/10 ι Mitt betyg: 8/10
 
Boys följer två bästa vänner i 25-årsåldern som bor i Stockholm när de drömmer om framgång, kärleken och att hitta sin egen identitet. Det är ändå så att jag överväger att enbart titta på skandinaviska serier efter bla. skam, portkod och nu denna, älskar tonen så mycket! De här superrealistiska, som serierna har över sig när de är dramaserier som utspelar sig i Skandinavien. Jag älskar det alltid lite extra när de utspelar sig i Stockholm, när alla gator är så välbekanta när jag liksom vet om att jag själv har gått exakt där flera gånger i mitt liv. Jag älskar konceptet med korta avsnitt (de är ungefär en kvart långa x 8) även fast det förstås gör att man tittar igenom hela säsongen väldigt snabbt.
 
Adam Pålsson och Armand Mirpour spelar huvudrollerna och gör ett bra jobb med att fånga sina roller, de känns väldigt naturliga och har även bra och trovärdig kemi. Det är först och främst en serie om bromance men samtliga kvinnliga roller framförs väldigt bra och känns starka. Jag gillade personligen verkligen Nanna Blondell's (andra avenyn) roll, hon stack ut och tog verkligen över de scenerna hon var med i. Josefin Ljungmans var också riktigt bra och hennes scener tillsammans med Armand Mirpour var några av de bästa i hela serien. Jag tyckte att vissa dialoger var jättekul för att de var så igenkännande, vilket gör att jag inser att serien nog verkligen riktar in sig på en ungvuxen-målgrupp (15-30) och att folk som liksom är vuxna på riktigt nog inte riktigt uppskattar tonen på samma sätt. Samtliga åtta avsnitt finns på svtplay.



Crazy ex-girlfriend: säsong 1


Betyg på imdb: 7,6/10 ι Mitt betyg: 6/10
 
Jag tycker väl mig inte vara speciellt lättpåverkad men när jag hör att Scott Michael Foster ska vara med i en tv-serie så går jag tydligen emot alla mina principer jag någonsin haft. Så där satt jag bestämd att faktiskt se en serie som jag tyckt verkat så töntig innan för en viss skådespelare som dessutom inte ens är med i hela första säsongen. Crazy ex-girlfriend följer karaktären Rebecca som efter att hastigt ha träffat hennes ex (som hon var tillsammans med i 2 månader, 12 år tidigare) inser att någonting i hennes liv saknas så hon flyttar från New york till ett litet ställe i California, samma ställe som hennes ex råkar bor i för att börja om livet på nytt. Jag gillade serien mer än vad jag förväntade att jag skulle göra, vissa grejer kunde vara lite töntiga men så är det oftast med komediserier och andra detaljer var bra. Jag gillade i stort sätt alla karaktärer men Greg tar väl ganska överlägset första platsen - är överlag svag för karaktärer som är sarkastiska (och gärna lite små bittra) vilket hela hans karaktär lite var uppbyggd på så valet blev därför ganska självklart. Annars gillade jag även  Darryl och  Heather väldigt mycket.
 
Detta är som sagt en komedi så serien tog kanske inte upp ämnet på det mest seriösa sättet men jag gillade att de hade en bi-story med i handlingen, då serier aldrig har det annars vilket är så konstigt med tanke på hur många som är bi idag (en i varje klass, hallå?). Jag har överlag lite tankesättet att love is love, ingen är 100% någonting även om de flesta kanske föredrar ett av könen så tyckte att det var bra att det fick bli en del av handlingen. Övrig handling var mestadels bra - gillade speciellt Rebecca och Gregs scener och tyckte att de passade bättre ihop (även fast det är lite opposites attract kanske) än vad Josh och Rebecca gjorde. Den enda serien jag följt förut med musikalinslag är glee (vad jag kan komma på alla fall) så har inte sådär supermycket att gå på om sång-scenerna var bra eller inte men jag gillade vissa och andra kändes kanske något töntiga för min smak. Slutet var lite jobbigt att se, med tanke på att jag vet att en karaktär inte kommer vara med så mycket i andra säsongen men jag hoppas att de löser det på något bra sätt. Allt som allt så gillade jag det jag såg, det finns absolut brister men själva handlingen blev starkare ju längre fram i säsongen jag såg så jag tror att jag kommer att uppskatta andra säsongen ännu mer.
 
Mina favorit sång-scener...
 
 
 



Breaking bad: säsong 1


Betyg på imdb: 9,5/10 ι Mitt betyg: 8/10
 
Vi får följa en kemilärare som blir diagnostiserad med obotlig cancer och börjar i hemlighet att koka och sälja metamfetamin så att hans familj ska kunna försörja sig när han är död.
 
Jag är så skeptisk när det kommer till serier som är hypade, när folk säger att de är de bästa de sett och ska berätta varför serien är så fantastisk. En sådan där serie som man "ska" ha sett för att den är så bra = oftast överhypad! När jag väl ger dessa serier en chans så kan det gå hem, jag kan förstå vad folk menar och jag kan definitivt älska serien lika mycket som resten av världen men i många fall så blir jag bara besviken. Breaking bad är en serie som folk på riktigt tjatat att jag ska se i åratal men det är som sagt en otroligt hypad serie så jag har tänkt mja, nja. För några dagar sedan så tänkte jag att jag ändå kunde pröva och insåg då snabbt att det var en av de där serierna som faktiskt var bra och som dessutom var bra nästan direkt och där varje avsnitt bjöd på hög kvalité - åtminstonde nu i första säsongen.

Jag har ingen direkt relation till någon av skådespelarna, har bara sett några få filmer som Bryan Cranston varit med i, Aaron Paul är en av rösterna i Bojack  Horseman och RJ Mitte har varit med i en säsong av switched at birth men tyckte att alla riktigt imponerade i sina roller. Karaktärmässigt gillade jag Jesse mest - det är väl inte bara jag som tycker att Mickey från Shameless påminner om honom? tänkte på det speciellt i vissa scener där de hade så många liknande ansiktsuttryck - it was crazy kinda. Jag tyckte Walter kändes lite som en sådan där karaktär som är otroligt viktigt för handlingen men som man inte riktigt ska tycka om. Hank och Walter Jr hade sina stunder och är karaktärer jag tror att jag kommer att tycka om mer med tiden. Det ska bli spännande att se fortsättningen och det kommer att bli intressant att få se vad själva handlingen kommer att bli då första säsongen mest var en uppbyggnad på att Walter och Jesse skulle teama upp.
 



Degrassi: next class (säsong 3)


Betyg på imdb: 7,2/10 ι Mitt betyg: 8/10

Den här säsongen var bra och hade en lite mörkare ton än vad next class har haft tidigare. Jag som känner degrassi bra efter att även ha sett alla säsonger av TNG tidigare vet att serien har fångat upp ganska sorgliga storylines tidigare bla. Clares cancer, Cams självmord, osv. och det är de berättelserna som serien är bäst på helt enkelt så jag föredrar den tonen även fast det är lite mer smärtsamt att titta på. I tredje säsongen får vi fortsätta följa några karaktärer i ett high school i Toronto, Canada - denna gång tre månader efter en stor bussolycka där flera blivit skadade. Såklart skulle Tristan vara den det hade gått värst för efter olyckan men jag tror verkligen att det var en viktig storyline att ta upp, att det hade gått så pass illa för någon och inte bara lite skråmor på armen. Han började med att ligga månader i koma och när han vaknar måste han lära sig att gå och prata igen - detta existerar och kändes därför också så viktigt. Jag mådde så dåligt för Miles i början, tyckte så synd om honom som var tvungen att se Tristan sådär men tyckte också att det var fint att han var där - varje dag i månader när det inte ens var någon förändring på tillståndet så var han ändå där. De är ju fortfarande så unga och kommer dessutom från ett förhållande som ganska nyligen blivit stabilt och även om jag inte tycker om det Miles tillslut gjorde med Lola så kan jag ändå förstå honom, han trodde nog helt ärlig att chansen att Tris skulle vakna upp igen var liten och behövde någon slags tröst. Jag tycker ända att det verkar som att det finns mycket hopp för dem inför nästa säsong men please, kan de för en gång skull få en stabil och relativt lycklig handling då? Jag undrar om koman kommer att göra att Tristan är tvungen att gå om sista året (rätt många karaktärer tidigare har ju gått om sista året så tror chansen finns).
 
 
Hunter den här säsongen ♥ ♥ ♥. Jag trodde aldrig jag skulle gilla honom med tanke på att han varit lite halvt galen innan men han vände mig totalt den här säsongen - lite darkminded men också ganska rolig, jag tror han kommer utvecklas ännu mer som karaktär för varje säsong så det ser jag framemot. Älskar hela Hollingsworth's syskonrelation, kanske i synerhet Hunter & Frankie men Miles är liksom Miles och är en bra storebror. Jag gillar att så många gamla degrassi-karaktärer har dykt upp på senaste tiden, förra säsongen var det ju en hög med karaktärer som var tillbaka (& peter i en lite större roll) och i den här säsongen Katie - som är Mayas storasyster. På tal om syskon borde inte Owen tittat förbi när Tristan legat halvdöd?? Och borde inte Mr Simpsons son börja high school snart? Shay kan förresten vara den jobbigaste karaktären som nååågonsin varit med i Degrassi. Allt är hela tiden så pinsamt, hela hennes storyline handlar om att saker är så pinsamma, LIKSOM GET REAL, existerar såhär jobbiga människor? varför är Frankie och Lola vän med henne? jag skulle stå ut kanske två sekunder.
 
Det var jobbigt att se Maya i sådan smärta den här säsongen. Jag har helt förträngt att hon varit deprimerad innan men gissar på att det ägde rum efter att Cam dött, så länge sedan. Nästa säsong är troligtvis sista för endel karaktärer, alltid lite jobbigt att ta farväl när de varit där så pass länge men med tanke på att det har gått att titta på serien utan Clare, Ali,  Drew, Eli, osv. som ändå var där 100 år så borde nästan det mesta gå ann. Jag kommer ha svårast att släppa Miles men ser att det finns en chans att han kanske blir gästis (som Eli var i hans två sista säsonger) då hans syskon fortfarande går på Degrassi ett år till efter honom. Förövrigt så lite karaktärer att följa om serien får en säsong 5 och 6 - Hunter, Frankie, Lola, Yael, Baaz, Vijay & Shay är väl de ända som är juniors nu och alltså sista års elever nästa år. Alla fall säsong 4 I need u :)




Tjockare Än Vatten: säsong 1


 Betyg på imdb: 7,2/10 ι Mitt betyg: 7/10
 
Tjockare än vatten är ett mörkt familjedrama som SVT ligger bakom och är alltså en svensk serie. Serien utspelar sig mestadels på Åland vilket är lite speciellt för mig då jag har rötter därifrån eftersom min mamma är ifrån Åland och min mormor fortfarande bor där. Serien följer tre syskon som efter att deras mamma dött måste driva familjens pensionat en säsong för att kunna ta del av arvet. Jag gillade verkligen det jag såg och tyckte att handlingen påminde lite om bloodline (netflix-serien) men tror faktiskt att jag föredrar tjockare än vatten över bloodline, tempot gick betydligt fortare här och man fick svar på alla funderingar väldigt fort vilket  den här typ av serie inte brukar vara bra på i vanliga fall. Huvudkaraktärerna var en bra mix, jag gillade alla tre men för så väldigt olika anledningar. Skådespelarna var mycket duktiga - Björn Bengtsson är jag bekant med sedan tidigare i flera av hans tidigare filmer men tycker han presterade bättre här än vad han någonsin gjort. Har ingen relation alls till Joel Spira men kan tänka mig att se annat med honom efter detta, riktigt duktig. Jag känner igen Aliette Opheim men är osäker på om jag sett något hon varit med i eller om hon bara är lik någon annan skådespelare - gillade henne också alla fall. Bi-rollerna som var med presterade också bra, i synnerhet Saga Sarkola som spelar Oskars dotter Cecilia.
 
Slutet: Jag blev inte alls förvånad att det var Fredrik som hade skickat mejlen och det lär väl antagligen tas upp om det i nästa säsong, förresten borde Jonna åtminstone ha anat att det var han efter det hon berättade för hans mamma. En detalj jag däremot blev förvånad över var att deras pappa inte hade dött av att bli nerknuffad från trappan, som hade varit självförsvar. Det verkade nästan som att Oskar hade lagt det i något förtränings-läge eftersom han verkade så övertygad när han pratade med hon advokaten om det. Jag hoppas att fokuset ligger på något annat än deras pappa i nästa säsong, speciellt nu när syskonen verkar ha en mycket bättre relation till varandra.



Looking: säsong 2


 Betyg på imdb: 8,2/10 ι Mitt betyg: 8/10

Jag vet inte riktigt varför jag väntade så länge med att se andra säsongen för den var riktigt bra. Jag älskar när serier har såhär realistisk ton vilket det tyvärr inte direkt kryllar om i serievärlden så jag blir så glad när jag väl ser sådana här serier. Många vill nog komma in i någon magisk drömvärld när de tittar på film och serier men jag vill nästan enbart känna igen mig och blir lite uttråkad när serier/filmer går för långt bort ifrån verkligheten. Andra säsongen fortsätter följa Patrick, Agustín och Dom och deras liv i San Francisco och hur det är att leva som homosexuell i dagens samhälle. Jag älskar the 3's relation till varandra, de lever ju egentligen så totalt olika liv men har ändå en så fin vänskapsrelation till varandra och står alltid på varandras sida. Jag har alltid tyckt att Patrick har haft en något intressantare storyline än de andra och står fast vid det även här men han är ju också lite mer huvudroll än de andra två så det ska nog falla sig naturligt antar jag. Jag tyckte dock att de var intressant att följa alla tre den här säsongen - har alltid gillat Dom och Agustíns handling med hans pojkvän som var hiv-positiv kändes väldigt nödvändig för vilken typ av serie detta faktiskt är.
 
Hittills i serien har det väl varit ganska uppbyggt att Patrick ska ha någon slags konflikt med sig själv om han har mest känslor för Kevin eller Richie så jag tyckte att det var så skönt att han tillslut valde att faktiskt gå in i en relation helhjärtat och försöka ha en vänskaplig relation med den andra. Jag har för mig att jag inte riktigt gillade Patrick och Richie som par förra säsongen men jag gillade verkligen Richie som karaktär i andra säsongen, verkar så snäll. Jag har alltid gillat tanken på Patrick och Kevin som par så när det tillslut hände så blev jag så glad för de var verkligen fina tillsammans men jag fick panik av sista avsnittet när Kevin drar upp öppet förhållande som alternativ. Alltså arghhh!!! Jag satt och kokade i stort sett. Min personliga åsikt om det där är och kommer så förbi att det är något fel i relationen om man ens tänker i de banorna, så där började jag avsky Kevin. Dessutom är det ju helt uppenbart att Patrick inte skulle gå med på det. Det fattar man om man ens känner honom lite grann, att han inte är den typen. Sedan om Kevin nu ska försöka ändra sig för att han "älskar" Patrick så mycket - nej, jag köper det inte för du är en idiot PUNKT. Jag kan se Patrick sluta upp med Richie i framtiden då jag tror att de skulle vara bättre för varandra i längden MEN han har pojkvän så Patrick får vänta tills de tar slut isf, han ska inte vara där och förstöra. I somras släpptes det en avslutande film på hela serien som utspelar sig ett år efter säsong två, inte sett den än så det ska bi spännande att se hur allting slutar.



The get down: säsong 1A


 Betyg på imdb: 8,5/10 ι Mitt betyg: 9/10
 
Alltså wow!!! En lite seg början men som tog i sig rejält efter första avsnittet och sedan var allt så himla bra rakt igenom. Serien utspelar sig i New york (Bronx) i slutet av 70-talet och följer några ungdomar och har stort fokus på utvecklingen av hipp-hoppens uppkomst. Skaparen till serien är Baz Luhrmann och Stephen Adly Guirgis, jag har ingen relation till sist nämnda men skulle säga att jag har god relation till Luhrmann's filmer då jag tycker bra om de flesta och är man ett fan av hans filmer sedan tidigare så känner man nog igen tonen även i the get down. Serien är hittills den dyraste serien som netflix har producerat och det syns absolut, vissa scener är så makalöst gjorda och visar verkligen upp en wow-effekt på ett så artistiskt sätt så jag antar att det var värt mödan.
 
Handlingen är intressant att följa, det är en huvudstory delat med några mindre men som är väldigt kopplade till varandra. Skådespelar insatserna är mycket väl godkända i synnerhet Justice Smith och Shameik Moore som verkligen fångade mig totalt i varje scen de hade tillsammans. Karaktär mässigt så gillade jag verkligen Jaden Smith's karaktär och ser en pågående karaktärsutveckling där inför kommande avsnitt. De här är en av de serierna som netflix valt att dela upp i två delar och alltså inte släppa hela säsongen på en gång, så sex stycken helt nya avsnitt som är fortsättningen på första säsongen har premiär under 2017. Oklart när än så länge men jag skulle gissa redan nu under våren. Självklart kommer jag även att se de avsnitten då jag älskade i stort sätt allt med dessa avsnitt. Det enda egentligen negativa är att första avsnittet är rätt segt men tar man sig förbi det så kan man vänta sig rena himelriket för resterande avsnitt är helt fantastiska.




SKAM: säsong 3


Betyg på imdb: 8,9/10 ι Mitt betyg: 11/10 (överdriver inte)
 
Skam, vad har du gjort med mig? jag som älskade de två första säsongerna men säsong tre var på en helt annan nivå för mig. Jag är bara lite rädd att jag kommer känna att det blir sämre efter detta, jag hoppas jag har fel förstås. Tredje säsongen fortsätter att följa några karaktärer under deras gymnasietid i Oslo. Den här säsongen fokuserar på Isak. Isak är en av de där karaktärerna som jag kände redan i första säsongen att jag ville veta mer om så jag är glad att han fick en egen säsong som fokuserade på något mer än att han skulle komma ut som homosexuell. Hela hans story var gripande och tog tag i mig väldigt hårt. Hela grejen med hans mamma (väldigt betydande för framtida avsnitt) och att han sedan blir kär i någon som kanske påminner om det han egentligen ville bort ifrån. Isak och Even är överlag ett väldigt OTP-igt par. Varenda scen de hade gick igenom rutan och kändes så elektrisk (så himla bra kemi) - jag har nog aldrig blivit kär i ett par så pass fort tidigare. Deras relation är genom säsongen en process, det finns hinder där men såhär i slutet så känns hela relation väldigt sund och jag tror verkligen att de kan vara bra för varandra.

Jag gillade själva grejen att Isak flyttade in i Nooras gamla rum. Är väldigt glad över den detaljen för det gjorde att Eskild fick vara en stor karaktär även den här säsongen och sedan även Noora när hon kom tillbaka från London. En detalj som borde höja SKAM till skyarna  är hur bra de matchar sina scener med låtarna. Jag minns inte om de varit så bra med de under tidigare säsonger men här tänkte jag verkligen på det, grymt!

 
Visste ni att manusförfattaren till serien åkte runt i Norge och intervjuade ungdomar i ett år innan hon skrev SKAM för att få den där riktigt äkta känslan, lyckades där kan man ju gott och väl säga. Och att hon varit tillsammans med musikern Nils Bech (det är han som sjunger i kyrkan som Isak är i med sina föräldrar 3x09) men att han gjorde slut med henne för en kille som heter Næsheim i efternamn. Dont get it yet? Even heter Bech Næsheim i efternamn så jag antar att han är baserad (åtminstone delvis) på honom.
 
Bästa i säsongen...
+ Evak - Isak & even; minutt før minutt♥ samt kemin. 
+ Isaks utveckling som karaktär vilket jag tvivlar på att han skulle gjort what so ever om det inte vore för Even.
+ Even som karaktär överlag och att skam verkligen tog upp psykisk ohälsa på det sättet de gjorde. Att karaktären i fråga hade en sjukdom men inte blev den (andra serier gör ofta de här felet. Hej, Shameless for example).
+ o helga natt (3x09) scenen!!!!!!!! Kraftfullaste och finaste jag någonsin har sett på en skärm, överdriver inte.
+ Isaks killkompisar ♥! Innan var jag lite mjee inför Jonas men han visade verkligen hur fin vän han är. Och Magnus är Magnus.
+ att säsongen hade stort fokus på kollektivet, älskar verkligen Noora och Eskild. Gillade tom Linn mot slutet där.
+ varje scen Even säger "halla" i.
+ När Magnus frågar Vilde om hon gillar katter. Hon svarar ja. Han svarar att han också gillar katter och sedan jamar hon. Alltså hon är så weird men jag gillar det, hahah.
 
Vem tror ni blir nästa säsongs karaktär? Förra säsongen hintades det endel om Isak, han var inte en så stor del av storyn men han nämndes ganska ofta med tanke på Eskilds "Gay dar" och allt de där. Den här säsongen tycker jag det genom säsongen har hintas om antingen Vilde, Sana eller Magnus. Jag har från ungefär mitten av säsongen hoppas att det ska vara Even även fast jag förstått att chansen till det är mindre men han har verkligen känts som en karaktär där det finns mer att berätta om. Pluset är såklart utvecklingen av han och Isaks relation och att det skulle innebära att Eskild fortfarande var med ganska mycket. Hela uppbyggnaden av att Magnus tillslut kysste Vilde får mig att tro att det skulle kunna var Magnus som blir huvudkaraktär eller alternativt Vilde. Vad jag förstått har många hoppas på Sana men jag känner mig mycket mer intresserad av flera andra än henne. Hon har funkat bra som bi-roll enligt mig men vad vet jag, hon kanske har mer att berätta eller så har hon inte det. Min topp fem på karaktäer jag hoppas att säsong 4 ska fokusera på är följande → Even, Magnus, Vilde, Jonas, Eskild. Vem hoppas/tror ni?
 



skam: säsong 2


Betyg på imdb: 8,7/10 ι Mitt betyg: 8/10

Wow! Jag skrev ju att jag älskade första säsongen men den här var ännu bättre. I andra säsonger får vi fortsätta följa några karaktärer under deras gymnasietid i Oslo. Istället för att fokusera mest på Eva som förra säsongen gjorde så får vi nu gå lite djupare in på Noora. Noora var en karaktär jag verkligen tyckte bra om redan förra säsongen men som vi nu alltså får lära känna på djupet, det var underbart att få lära känna Noora mer för vilken fin person hon är. Min nya favorit karaktär är utan tvekan Nooras rooomie Eskild, alltså gona love that one - sååå underbar och quote king vilket jag överlag är svag för i serier. Riktigt bra tillskott till serien alla fall och vet att han är med ganska mycket även nästa säsong så yay! 

Jag gillade inte (no hate, mer att jag inte brydde mig) William alls förra säsongen men tyckte att han gjorde ett sådant enormt lyft som karaktär här. Han kunde vara riktigt charmig och var så gullig när han visade sina känslor och verkligen bevisade att han brydde sig om Noora på riktigt. Problemet med hans bror var riktigt jobbigt att se, speciellt i början när alla fall inte jag riktigt fattade vem det var som talade sanning men det löste sig ju tillslut som tur var. När säsongen började närma sig sitt slut ville jag verkligen inte att det skulle vara över. Jag gillar såklart Isak (som säsong 3 fokuserar på) men kändes samtidigt tråkigt att ta adjö till Noora som huvudkaraktär även fast jag visste att hon fortfarande skulle vara där men ändå inte riktigt samma sak. Helt underbar serie alla fall och stort tips till er alla - första säsongen finns på SVTPLAY och andra säsongen släpps 13 december också på svtplay. Kan ni inte hålla er så är det NRK som gäller (där finns också tredje säsongen).
 



Dexter: säsong 1


 Betyg på imdb: 8,8/10 ι Mitt betyg: 7/10
 
Dexter är en serie jag har har funderat att titta in i flera år men inte gjort och efter att ha sett första säsongen så tror jag att det var bra att jag väntade. Serien har en ton som jag uppskattar i serier idag men som jag inte riktigt skulle ha förstått mig på för några år sedan. I första säsongen får vi lära känna Dexter som jobbar som blod-analytiker, ett samarbete med polisen när en seriemördare som enbart mördar kvinnor blir polisens nästa fall - det märkliga är att hen tömt blodet ur varje offer. Jag tror de flesta även om man inte sett Dexter vet själva huvudhandlingen i serien - att han är en seriemördare men dödar bara "the bad" han måste ha motiv för att de är onda. Jag tycker själva handlingen var intressant och har mycket potential till att bli en serie jag kommer att tycka är väldigt bra längre fram. Jag tycker redan nu att den är bra, alla avsnitt hade en jämn nivå men mitt problem var att jag inte riktigt fick grepp om karaktärerna. Jag gillar Dexter och gjorde det direkt men jag känner lite mjeee, för de andra men förhoppningsvis så växer de som karaktärer med seriens gång. Jag hade i synnerhet svårt för Deb, mest för hon byggs upp på ett sätt som att hon är en karaktär som man ska gilla men jag kände inte riktigt att jag kunde - det kanske kommer med tiden men just nu mje.
 
Jag kommer naturligtvis att se resterande säsonger då jag gillade det jag såg i synnerhet tonen (mörk, känns verklighetstrogen med humorinslag). Jag har nämnt tidigare att jag älskar Showtimes serier va? om inte, I do. Jag tycker personligen att de överlag är bättre än HBO, det är ju lite i samma stil kvalitetsmässigt men showtime tar nästan bara in dramaserier eller ja, serier som känns någorlunda trovärdiga alla fall och nu för tiden så är det nästan det enda jag verkligen tycker om att titta på.



Skam: säsong 1


Betyg på imdb: 8,7/10 ι Mitt betyg: 8/10
 
Skam är en norsk ungdomserie som följer några karaktärer under deras gymnasietid.
 
Jag har hört väldigt mycket om skam under de senaste månaderna då serien gjort internationellt genombrott i år under sin tredje säsong. Varför jag inte har sett serien fören nu är för att jag verkligen inte fattar norska - och jag är inte som resten av befolkning att jag vänjer mig och fattar efter ett tag utan nej, jag fattar verkligen inte vad de säger, det går inte in och kommer aldrig att göra. Jag & Johan försökte se en annan serie på norska förra året där jag fattade ungefär 5% av vad de sa, jag satt på riktigt och ba "ehhhhh" (tror jag frågade om han kunde övesätta men känner jag honom rätt så lär han ha vägrat, dålig stil ändå... skoja, or do I), värdo helt enkelt - tur att jag kan engelska alla fall ;).
 
Så det var väldigt lägligt att SVT släppte seriens första säsong igår med svensktext, yay! sååå bra serie, jag fastande redan vid första avsnittet vilket för mig är ovanligt, det brukar ta alla fall några avsnitt. Säsongen släpptes som sagt igår på SVT men gick väldigt snabbt att ta sig igenom då avsnitten bara är 20min (första säsongen har 11 avsnitt). Många på tvshowtime har jämfört den med skins men nja. Jag förstår delvis varför man kanske gör en jämförelse men själva tonen på serien är lugnare och lite mer realistisk. Gillar de flesta av karaktärerna men i första säsongen så skulle jag väl säga att Isak, Noora & Eva är favoriterna. Har jag förstått konceptet rätt så kommer varje säsong att ha ett lite större fokus på en av karaktärerna och i första säsongen är det Eva. Småcruchade kanske en aning på Chris (the male one) så lär bli ett problem om han är med i resterande avsnitt vilket han väl lär vara. Blev nästan beroende mot slutet, vill se mer nuuuu. Gah, i värsta fall få jag väl kolla med engelsk text eller något.
 



Gilmore girls: A year in the life


- Inlägget innehåller spoilers så läs enbart om ni sett alla fyra avsnitt -
Betyg på imdb: 9/10 ι Mitt betyg: 8/10
 
Nästan exakt nio år och åtta månader efter att Gilmore girls sände sitt sista avsnitt av sin sjunde säsong så är vi tillbaka i Stars hallow. Tack vare Netflix, författarna till serien Amy Sherman-Palladino & Dan Palladino och såklart seriens många skådespelare. Gilmore girls: a year int the life fostätter att följa Lorelai & Rorys relation som mor och dotter i vår favorit småstad. I säsongens fyra avsnitt får vi följa dem under ett år, året är 2016.
 
Inledningen av serien var fantastisk, så bra. Jag grät efter cirka 20 sekunder och fick en så maxad julkänsla. Bättre start skulle dem inte kunnat få till - helt fantastiskt! Alla hade verkligen hittat tillbaka till sina karaktärer som att tiden nästan hade stått still. Jag gillade att så många karaktärer var tillbaka, även många som bara haft små roller fick komma tillbaka för en liten stund vilket var helt fantastiskt. Jag var glad över Jasons lilla scen, jag vet att många inte gillar honom men jag gillade alltid hans karaktär och tyckte att det var en nödvändig storyline när han och Lorelai var tillsammans i säsong fyra. Jag menar man visste att de inte skulle hålla men själva grejen att de var från samma bakgrund, var båda väldigt trotsiga mot sina föräldrar och de hade kemi, stil has. Skulle gärna se de som vänner framöver, det finns något där även om de inte är ultimata som kärlekspar, den platsen finns det någon annan som fyller redan. Deans lilla scen var också fin, bra avslut för hela hans karaktär :). Sedan såklart alla townies som jag inte direkt längtat efter men som jag ändå älskar att se så fort de kommer in på skärm. Jag älskade också att Michel ÄNTLIGEN fick gå ut som homosexuell - efter alla år där man trott men inte vetat och sedan att Tyler troligtvis också är det men inte vågat gå ut med det än.

Det jag nog längtat efter mest förutom alla scener mellan Lorelai & Rory var att se scener mellan Jess och Luke och några stycken fick jag ju, tack och lov för det! Jag älskar deras relation (har alltid gjort) och det är så kul att se dem tillsammans nu även när Jess är äldre - deras relation är något starkare och de är sååå lika personlighetsmässigt. Speciellt en scen i sista avsnittet när Jess går fram till fönstret (när han tittar in och ser Rory) - sååå Luke i säsong 1, helt galet.

 
Allt var så välspelat, hela storyn så fint uppbyggd. Emily och Lorelai's scener var lika fantastiska som de alltid varit. Manuset fångade verkligen upp Richard så väl även fast han inte var där så var han ändå så närvarande. Jag gillade Logan mer än vad jag någonsin gjort förr vilket kändes lite konstigt men det kändes samtidigt skönt. Dock hatar jag verkligen en detalj med Logan - en gång otrogen, alltid otrogen har aldrig stämt in så bra på en människa som honom, I mean come on, rellay!? säg vad man vill om Jess som tonåring men som vuxen alltså ♥♥♥, fina människa.  Angående de fyra sista orden som Amy sagt varit planerade i femton år - well, jag tyckte inte att det var speciellt chockerande alls faktiskt men det gjorde också att jag verkligen ville ha en fortsättning. de sista orden var "mom i am pregnant". Detta förtydligar verkligen att Logan är Rorys Chris (och har nog alltid varit). Jag kan inte riktigt se att de slutar upp som par. Jag tror absolut att de känner mycket kärlek till varandra men det gjorde Lorelai och Chris också för en så otroligt lång tid men det var alltid något som gjorde att de inte riktigt matchade med varandra, jag hoppas de är samma sak här. Det förtydligar även att Jess är Rorys Luke - personen som alltid finns där men inte riktigt får den uppskattningen han förtjänar förens antagligen år senare. Slutet var öppet för en forsättning vilket jag hört att det skulle vara redan innan avsnitten hade haft premiär så jag hoppas på en fortsättning och konceptet med fyra avsnitt funkade väldigt bra.
 



you're the worst: säsong 3


Betyg på imdb: 8,2/10 ι Mitt betyg: 6/10

Gretchen och Jimmy börjar anpassa livet efter Gretchen's depression.
 
Ibland undrar jag varför jag följer serien - karaktärerna är verkligen helt horrible - de är verkligen THE WORST! Konceptet var kul första säsongen men nu börjar det gå lite överstyr kan jag tycka. Gretchen & Jimmy är verkligen hemska människor och Lindsay, alltså psykopat!!! Jag har inte gillat Paul innan men börjar verkligen se hans potential nu för han förtjänar bättre än att vara i en smörja med de där människorna.

Förutom att karaktärerna verkligen är the worst så var säsongen helt okeeej. Avsnitt fem var riiiktigt bra och välgjort - de fokuserade på Edgard PTSD. Han är till skillnad från de andra karaktärerna en karaktär som jag verkligen känner för och tycker om. Han är verkligen inte perfekt, han har brister men försöker verkligen och är dessutom väldigt snäll. Jimmy förtjänar verkligen inte ha ha en så bra vän, för han behandlar inte honom speciellt bra tillbaka men jag hoppas att han med tiden kan börja bete sig bättre för det vore på tiden. Jag hade läst att folk klagade väldigt mycket på avsnitt 9 som fokuserade på Paul och Vernon men jag tyckte att det var ett ganska bra avsnitt, skönt med lite omväxling från dessa hemska människor ibland. I jämförelse så är Paul och Vernon ganska normala, gillade verkligen att få en fördjupning på Vernon, han har aldrig varit en favorit men han växte verkligen i det avsnittet. Måste tillägga att jag verkligen gillar Dorothy (Edgars flickvän) och hoppas verkligen att hon är med i nästa säsong också. Slutet var först gulligt till att det blev så märkligt, hur hade Jimmy tänkt lösa det!? jag är oftast på Jimmys sida när det gäller argument, osv. mellan honom och Gretchen men där så fattade jag inte vad han höll på med. Jag förstår delvis hur han tänker men prata om det istället i såfall för att rymma ifrån problemet varje gång. Det ska bli spännande att se upplösningen alla fall, då det är en serie som verkligen fokuserar på deras relation som par så tror jag inte direkt att det är över men det han gjorde var mer än ett litet misstag och lär ta en stund att förlåta. I nästa säsong lär han få bete sig som en pris om han vill förtjäna tilliten tillbaka. Jimmy är kanske the worst på många sätt men om han har visat att han verkligen bryr sig om någon så är det henne och jag tror att han kan visa det igen bara han verkligen kämpar för det.
 



shameless: säsong 6


 Betyg på imdb: 8,7/10 ι Mitt betyg: 8/10
 
Efter händelsen i förra säsongen sitter Mickey inne i fängelse samtidigt som Carl blir släppt ifrån ungdoms fängelset och kommer ut som en ny människa (på gott och ont). Debbie måste ta ett val som kan göra att hennes liv förändras regällt och Ian hittar sitt kall i livet, jobbmässigt.
 
Arughgjri!!! Alltså i början av den här säsongen - JAG GICK UNDER!!! Det var plågsamt att titta på första avsnittet pga av en scen som verkligen sårade mig. Jag trodde verkligen att jag skulle tycka att säsongen var ganska tråkig efter just detta men det rullade ändå på i en shameless anda. Inte lika bra som säsong fyra och fem men ändå bra och med bra storylines. Carl var ju helt oslagbar den här säsongen (alltså bla. DENNA scen, skådisen är bara sjutton men kan agera sådär bra, helt sjukt), vilket enormt stor karaktärsutveckling han gör för varje säsong som går. En ny karaktär vid namn Caleb presenterades den här säsongen och var väl enbart delaktig i Ians storyline egentligen - jag tål inte människan, vilken total idiot. När han sa till Ian att ingen behövde veta om hans psykiska ohälsa (angående jobb, utbildning) fick jag nästan nervsammanbrott. Han sa det som att det vore en jäkla influensa typ. Vad tusen trodde han? att det inte skulle gå att kolla upp bakgrunds info? urk, och de hade väldigt dålig kemi också, vilket väl iof var bra = det lär inte hålla.

Förutom detta så var säsongen bra. Jag älskade när Ian sa till Mandy att han fortfarande saknande Mickey och jag hoppas att han fortsätter sakna honom ett tag till. I mean we all know he will be back. Jag gillade verkligen Fiona den här säsongen, trotts att hon gör endel misstag så att säga så är hon en bra person och förtjänar verkligen så mycket bättre än vad slutet av säsongen gav henne. Jag har verkligen så blandade känslor för Lip, ibland tycker jag att han är seriens bästa karaktär men ibland kan han vara en sån total idiot. Den här säsongen visades mycket av hans sämre sida men hans storyline med alkoholen tyckte jag var väldigt nödvändig i förhållande att han faktiskt är Franks son. Jag hoppas att nästa säsong är en lite lyckligare säsong för hans del, han förtjänar att hitta någon slags frid. Jag gillar förresten att Lip fått en pappa figur, hoppas han är med i nästa säsong också.
 



shameless: säsong 5


 Betyg på imdb: 8,7/10 ι Mitt betyg: 9/10
 
Tre månader efter Ians maniska beteende följt av depression verkar allt vara i sin ordning igen men det han egentligen gör är att leva i förnekelse tills verkligheten kommer ikapp honom. Samtidigt börjar Fiona dejta en musiker, Lip prövar på att leva i en värld mixad med hans uppväxt och en lite lyxigare livsstil och Carl hamnar regällt i trubbel.

OH vilken säsong. Den här säsongen gjorde en total vändning för mig och jag överväger efter detta att faktiskt ändra mig angående vilken som är min favorit serie för alltså wow, vad jag älskar shameless. Jag tyckte de första säsongerna var jättebra och sådär men förra säsongen och den här har fått mig så känslomässig på alla möjliga sätt. Jag tyckte att de var bra att de faktiskt gjorde en stark, trovärdig och otroligt välgjord storyline med Ian och hans sjukdom. Som jag nämnde i min förra recension så vet jag att bipolaritet är en ganska vanlig diagnos att ha med i serier men jag tycker dem inte görs så bra men detta var helt makalöst. Jag fick några nervsammanbrott på Ian, jag är ju närstående (som jag nämnt förut) till en med samma sjukdom även om själva symtomen såklart ser olika ut för alla men jag kunde ändå förstå endel och se att storylinen verkligen hade gjorts bra, den kändes verkligen så otroligt äkta.

Nackdelen med säsongen var Sammi - fytusan vilken idiot!!! Frank var helt okej den här säsongen, han kan ju inte dricka lika mycket längre pga transplantationen (även fast han inte sköter det, han dricker ju fortfarande men det känns ändå som han ibland kan lugna sig lite) så jag tycker att han har några bra moments, helt klart. Eftersom Ian var ganska trasig av sig den här säsongen så fick jag förlita mig lite på Lip vilket gick bra, har alltid gillat honom. Carl var också genialisk den här säsongen och är verkligen den karaktären som lyser upp stämningen lite, alla andra är så känslomässiga hela tiden men han är väldigt rolig. Stjärnan den här säsongen (och antagligen även förra) var dock Mickey.. Alltså Mickey, Mickey Mickey. Det är lite roligt att jämföra säsong 1/säsong 2 Mickey men vad han har utvecklas till och vad han & Ian har blivit. Jag har aldrig någonsin shippat ett par mer än vad jag shippar dem, de är helt perfekta, ingen annan är ens mätbar. Well, nästa säsong är Mick med i ett avsnitt, kommer jag att dö? antagligen. Har jag förstått rätt så kommer han att vara med i fyra avsnitt i säsong sju (det är inte bekräftat men han var på inspelningspalts under den avsnittsperioden så jag hoppas att det stämmer) och sedan är det helt okej om showtime förnyar serien med några fler säsonger och att Mickey helst är med i varje avsnitt så att han och Ian kan leva lycka livet ut, punkt.
 
Slutet (spoilers)... Alltså scenerna mellan Debbie och Mickey ♥ ♥ ♥. Bra team där, jag kan inte komma på att de haft en enda scen tillsammans förut så det var fantastiskt att se. Jag hatade att Monica helt plötsligt skulle ha någon jäkla relation med Ian, låt han vara bara. Och när hon skulle ha något tal om att han måste vara med personer som kunde se honom för den han var typ. Som att hon skulle vara rätt person att avgöra det, ehh nej. Hans syskon och Mickey är ju de som verkligen bryr sig i både bra och dåliga tider men ok Monica. Att Debbie var gravid var väldigt oväntat och jag hoppas hon gör abort - jag menar hon är ju bara 15. Slutet krossade mitt hjärta (även fast jag inte tror att det är helt och hållet över) och varför i hela fridens namn får Mickey fängelse för det där? om han inte skulle gjort något så skulle han ju själv dö och då är det väl ändå självförsvar?  ugh, skönt att slippa den där jäkla psykopat Sammi i fortsättningen alla fall.



shameless: säsong 4


 Betyg på imdb: 8,7/10 ι Mitt betyg: 9,5/10
(jag ger aldrig halvpoäng vanligtvis men comon)
 
Den fjärde säsongen är den känslosammaste säsongen hittills. Lip börjar på College samtidigt som Ian är spårlöst borta. Frank får känna på livet som allvarligt sjuk och Fiona gör ett misstag som kommer att förändra hennes liv totalt.
 
Jag älskade den här säsongen, den bästa hittills. vad jag förstått så har vissa haft lite problem med första halvan för att det gått så dåligt för alla men jag tyckte att det var en nödvändig storyline - den var väldigt stark. Jag har aldrig gråtit till Shameless fören den här säsongen just för att storylinen var så pass stark. Fiona fick mig känslomässig flera gånger och Lip var verkligen stjärnan den här säsongen, vilket underbar karaktär han är. Mitt enda problem var egentligen att Ian var spårlöst borta första halvan av säsongen men upplösningen när han och Mickey återförenades var så fin. Mickeys karaktärsutveckling den här säsongen förresten, wow. Jag har alltid gillat honom för jag har ändå försökt se förbi den där badas-ytan han kör med och de gångerna han väl är seriös så visar han verkligen att han är en bra person. En annan karaktär som växt i mina ögon är Carl, han har i stort sätt gått från 0 till 100 på rekordtid. I de två första säsongerna är han mest bara där utan någon egentligen storyline så det har varit intressant att få lära känna honom - jag gillar honom väldigt mycket och han är en otroligt rolig karaktär. Jag tyckte att det var jobbigt att se Frank döende även fast han bara har sig själv att skylla, hans åkomma är ju vanlig hos alkoholister när de i stort sätt dödar levern genom att dricka så mycket.
 
Ännu fler gästisar var med den här säsongen förresten. Den största lär väl vara Mike som spelas av Jake McDorman (greek, limitless), jag gillade hans karaktär riktigt mycket och sedan även Emily Bergl (Gilmore girls, Desperate Housewives) henne gillade jag inte lika mycket men hon kändes absolut nödvändig till handlingen.
 
 
Slutet på säsongen dock - jag grät som en liten bäbis, alltså gaaaah Ian. Jag har en närstående till mig med samma sjukdom så jag vet att det är tufft, osv. men alla runt om kring blir ju så påverkade av det också. Bipolaritet är en relativt vanlig handling i dramaserier men jag tycker oftast att den visas upp ganska dåligt men jag tror verkligen att shameless kan visa upp den så som den verkligen kan se ut. Jag tror att nästa säsong kommer att vara tuff att titta på men antagligen också stark. Jag har en aning ångest över att de är Mickeys sista säsong som huvudroll, sen är han bara gästis igen (de var han de två första säsongerna också) men får väl njuta så länge det varar antar jag. Själva slutscenen med Frank och Carl var mäktig, gillade den och den avslutade säsongen perfekt.



shameless: säsong 3


Betyg på imdb: 8,7/10 ι Mitt betyg: 8/10
 
Efter att Frank varit borta från familjen i över 100 dagar så kommer han tillbaka och familjen måste börja anpassa sig på nytt samtidigt som Fiona måste börja acceptera vem Jimmy verkligen är.
 
wop, här gick det undan men jag kan tyvärr inte hålla mig. Först kan vi prata om Mickey & Ian? jag dööör & förväntar mig många Gallavich scener i nästa säsong. Och kan vi prata om Mickeys och Mindys pappa? vidrig person. Den här säsongen var väldigt bra och jag kände en känsla jag inte kännt sedan jag började följa Parenthood vilket var flera år sedan och det är en känsla jag har för kanske en handfull med serier men jag verkligen älskar shameless. Serien har en så unikt ton och känns väldigt äkta - de här är en av de bästa serierna jag någonsin har sett och jag hoppas innerligt att kvalitén håller i sig. Karaktärerna fortsätter växa även om Ian är min favorit att följa och Lip är på en nära andraplats så börjar jag verkligen uppskatta alla i familjen. Carl växte väldigt mycket för mig den här säsongen, han är nog den karaktären som faktiskt är roligast, Finona stiger lite för varje avsnitt som går och Deb växte också mycket i sin karaktär den här säsongen. Jag tyckte att det var skönt att både deras mamma och Karen var ute ur bilden tills Karan plötsligt visas på skärmen. Jag var chockad över Karens öde - jag blev väldigt förvånad att serieskaparna valde att ta den vägen med henne men samtidigt kanske det någonstans var bra.

Jag tyckte synd om Jimmy/steve mot slutet av säsongen och jag önskar att han hade berättat lite mer, inte döljt så många detaljer. Jag förstår såklart delvis varför men det skadade honom och Fiona mer än nödvändigt för jag tror att hon skulle förstå om han hade berättat. Frank sjönk en aning i mina ögon den här säsongen och det tråkiga är att han ibland verkligen kan vara en helt okej person - när han inte dricker är han ganska snäll och en helt okej förälder MEN han bryter mönster så snabbt, vilket är tråkigt. När han sa att Carl hade cancer för att få pengar var nästan droppen, alltså vaaad gör han och varför.



shameless: säsong 2


Betyg på imdb: 8,7/10 ι Mitt betyg: 7/10

Vi får fortsätta följa familjen Gallagher, nu i ett liv där Frank inte är lika närvarande längre men det går väl bra ändå, eller?
 
Jag tyckte att säsong två var något sämre än den första men jag ser ändå bara ljust på framtiden och tror att resterande säsonger kommer att vara bra. Säsong två var också bra men jag fastnande inte riktigt för någon av karaktärernas storylines som jag gjorde med Ians första säsongen vilket kändes lite tråkigt. Serien har dock väldigt starka karaktärer så det har ändå varit kul att följa. Jag fick lite mer grepp om Fiona den här säsongen vilket kändes skönt även fast jag inte tror att hon någonsin kommer att bli en favoritkaraktär men nu börjar jag alla fall gilla henne lite mer. Deb och Carl tror jag att jag kommer gilla mer när de blivit lite äldre, de känns fortfarande något för unga för att kunna ha en intressant storyline men jag tror absolut att det kommer senare.
 
Den här säsongen var förresten Amy Smart med i några avsnitt av serien vilket jag tyckte var kul då hon ändå är en ganska stor skådespelare. Med tanke på hennes avslut så tror jag inte att hon kommer dyka upp i fler avsnitt, tyvärr. Jag tycker Frank har varit helt okej den här säsongen, han har verkligen moments där han är ganska normal och en helt okej förälder även fast mönstret bryts ganska snabbt så finns det ändå någonting där. Jag blev så frustrerad över deras mamma när hon blev manisk och tog alla pengar, jag hoppas att hon inte är med så mycket i serien senare, så onödigt med mer drama än nödvändigt. Självmordsförsöket var hemskt att se, det såg dessutom så läskigt äkta ut så där lyckades dem verkligen. Jag tyckte så synd om Lip efter att han insåg att han inte var pappan till barnet, vilket svin Karen är alltså så hoppas hon är borta förgått nu.



shameless: säsong 1


Betyg på imdb: 8,7/10 ι Mitt betyg: 8/10
 
En alkoholiserad pappa bor i Chicago tillsammans med sina 6 barn och försöker leva livet så gott de går.
 
Shameless är en serien jag har hört mycket gott om i flera år och som jag antagligen även borde ha börjat följt redan då. Det kryllar inte direkt med dramaserier som känns äkta i serievärlden just nu vilket är vad jag egentligen föredrar att titta på så jag bestämde mig tillslut för att titta in serien och det ångrar jag inte. Alla karaktärer var intressanta att följa men jag gillade Lip och Ian ganska överlägset mer än de andra. Jag hoppas att deras karaktärer håller sig genom hela serien men det tror jag, jag brukar väldigt sällan ändra mig kring favoriter men däremot så finns det alltid en chans att jag börjar gilla karaktärer som jag kanske inte har gillar så mycket i början. Jag hade lite svårt att få greppet om Fiona, tyckte hon verkade ganska sträng i hela sin personlighet  (kanske med all rätt men alla fall) men tror att chansen finns att jag gillar henne mer med tiden.
 
Det tog mig några avsnitt innan jag riktigt fastnade, i början tyckte jag att säsongen var lite halvseg men när den väl komigång så kom den verkligen igång. Jag älskar den realistiska tonen serien har och potentialen till att bli en av mina absoluta favorit serier finns absolut där. Karaktärerna känns väldigt äkta och de karaktärerna jag inte känner igen mig själv i kan jag istället känna igen drag från personer jag känner, vilket jag tycker är kul. Varför Parenthood är en av mina favoritserier är dels för att dialogen mellan karaktärerna känns så äkta och jag känner likant med shameless, skillnaden är bara att de har ett lite grovare språk när de pratar här än vad kanske Parenthood någonsin har haft men det känns också väldigt trovärdigt. Jag älskade Ians storyline med Mickey, vad jag har förstått så kommer de ha en stor storyline tillsammans i säsong 3, 4 och 5 - det ser jag framemot.